Jimi och Pappan
Jimi var en 7-årig pojke. Jimi hade goda
föräldrar, en äldre bror och en yngre syster. Han tyckte om att leka och spela
fotboll. Varje dag familjen brukade ätä en gång tillsammans. Då fick alla
berätta vad som hade hänt och äta i lung och ro.
En dag, Jimi var ute och spelade fotboll
med sina vänner. Spelet gick bra. Spelet var bundet, men Jimi var övertygad om
att hans lag skulle vinna. När de spelade kom Jimi ihåg att nu var det dags för
middagen. Mamma hade bett Jimi att komma
hem i tid och han hade lovat det. När de spelade trodde Jimi att han lämnar så snart som laget har fått ett
mål. Snart hörde Jimi och såg ytterdörren öppnas och hans mamma ropade på
honom. Jimi skrek tillbaka: Bara ett mål. Snart ropade hans pappa Jimi och Jimi
svarade: Jag kommer strax.
Vinstmålet kom inte. Vid slutet,
pojkarna stoppade att spela. Jimi gick hem. När han kom hem, luktade det hans
favoritmat sojabullar och potatismos. Han såg hur hans pappa, mamma, bror och
syster satt och åt. Jimis plats stod tom. Han gick snabbt för att tvätta
händerna och kom för att sitta ner med familjen. Det fans ingen tallrik för
honom, och det fanns ingenting annat än en bit knäckebröd och ett glas vatten.
Jimi visste att detta skulle hända, om någon skulle agera som han hade gjort.
Jimi satt tyst och sorgligt på sin plats. Hans pappa frågade om han förstod att
måltiden redan närmade sig sitt slut, och han hade valt att inte komma till
middag i tid. Hans mamma hade kokt god mat och alla hade väntat på Jim. Nu,
bullarna och potatismos hade man delat mellan föräldrar och syskon. Pannorna
var tomma.
Jimi nickade, och tårar rann
nerför hans kinder. Han sade tyst: Förlåt.
Men pappan tog Jims knäckebröd och ett
glas vatten för sig själv och gav sin egen tallrik framför Jimis. Jimi var
förvirrad. Pappa såg på Jim och sade: Var så god och äta. Jag älskar dig.
Jesus har gjort samma sak för dig. Han
tog straffet, som tillhör oss på grundval av vårt syndiga liv och gav sitt eget
liv för oss. Vi prisar dej Jesus för allt det du gjort för oss med allt vi är
och har.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti